Oh ja så är det!

Jag är lyckligt lottad, men inget har varit gratis! Jag har fått kämpa för allt jag är värd för att komma dit jag är idag!

Status

Jag älskar smycken och ny fan har jag råd!!!!!

Har köpt ett Thomas Sabo armband. Fått hem = läckert!

Har budat hem både Baglady och Snö of Sweden - skitsnygga.

Väntar 2 tennarmand - sweeeet!

Åh jag avundas nästan mig själv! :)

Jag kan känna mig

sorgsen över alla manipulativa människor. Att hela tiden hitta kryphål för att glida, bekräftas, tjäna på saker. Men i slutändan lurar dom bara sig själva. Att vara oförmögen att klara sig i vardagslivet. Inte kunna ta sig från a till b utan hjälp men kunna planera och utföra a och b OCH c och d helt utan assistans sedan....

Fuck you Fools!

Ahh hur gött är det...

inte att saknas av sina arbetskompisar?

Jag - bara jag

kan ändra på det som är fel hos mig själv och det som stör i min omgivning. Det ansvaret kan aldrig läggas på någon annan.

Om min hemmiljö är dålig - byt miljö el ordna om

Om mina relationer är usla - men byt vänner eller whatever it is. Skaffa nya!

Om min ekonomi är dålig - Sluta köpa eller se till att få in mera pegar

Kan det vara lättare än så?

2 sidor av samma mynt.

Hur mycket rätt har man som sidosteppare att säga sin åsikt? Om en person påstår och säger en sak medan jag som står vid sidan om ser en annan sak - har jag då rätt att säga min åsikt?

Känner efter...

Sitter i soffan och chillar efter att ha:

tagit in 4 överfulla kärror ved, dammsuga öv, tagit ur sängen och bäddat rent, förberett middagen idag, sprungit 12 gånger uppför trappor (därmed lika många ner) för att få utskrift att funka, för att inte nämna upp 5 äta frukost, väcka barnen, skjutsa till skolan, utv. samtal, hängt tvätt, vikit in tvätt....

Och vad känner jag? Jo:

Nacken värker från öronen och ut i axlarna, det skjuter efter hela ryggen, musklerna bränner och svider och stretar emot. Bihålorna är supertäta. Ska man här ge upp? Lägga sig ner och ge allt chans att frodas mer. Inget går ju sönder av att röras. Ska jag skita i att duka, ordna maten helt klar och därmed missa uppskattningen när sambon kommer hem? Näe för det är bästa stunden på dagen att tillsammans få sätta sig direkt och äta och prata, skratta och umgås. Skulle inte tro det för i morron är det likadant, sannolikt nästa också. Imorron ska jag dessutom arbeta nästa och nästa också.

What comes around goes around.

Vänner kommer och går.
Byts ut för att passa mönstret och tiden i ens liv.
Vissa stannar hela livet.
Men det är ovanligt.
Och alltför ofta gör vi våra vänner till biroller
i vårt eget liv istället för att låta dem vara huvudpersonerna i sitt eget.

Jag har bytt ut vissa vänner, och själv blivit utbytt.
Men någonstans längs vägen har jag lärt mig det fina ordet reciprocitet.
Ett vanligare ord för det är ömsesidighet.
Att vänskapen betyder lika mycket för båda parter.
Det ger vänskapen både innehåll och styrka.

Ibland glider vännerna bara bort ändå.
Trots alla goda intentioner.
Och så springer jag efter dem som Bambi på hal is bara för att märka
att de ser ut som foton av sig själva och egentligen inte finns kvar.
De var aldrig mina vänner på riktigt, fastän jag trodde det.
Och jag känner mig som första dagen på dagis med nedkissad overall.
Vilse.
Missförstådd.

Självkänslan utgör hjärtat i den personliga identiteten.
Den förmedlar tron på att vi är accepretade, respekterade
och älskade sådana vi är med alla våra fel och brister.

Vänskap

Vi kvinnor har behov av att umgås med andra som vi kan känna igen oss i. Det är så vi växer och det är så vi lär känna oss själva. En riktig väninna accepterar dig, stöder dig och dömer dig inte. Du känner att här är någon som verkligen förstår dig och ser dig som den person du är. I familjen spelar vi ofta en roll, vi är mamman, hustrun. Men när vi vill känna att vi är oss själva utan roller, då går vi ofta till våra vänner och hittar bekräftelse där. Det är viktigt att all vänskap är ömsesidig. Att man både ger och tar. Inte bara lyssnar utan också ger förtroende. Det är ett bevis för att den andra är viktig. Vännerna finns ofta kvar när kärleken kraschat. Att odla sina väninnor är den bästa framtidsinvesteringen man kan göra. Det är ofta de relationerna som varar längst.

Jomen så äré vettu!

Hä bli int´bätter än man göré!

Det gnor och gnager

Ibland undrar jag om det blir för många intryck på öppenvården. Många som har problem många som är låga eller speedade. Alla behöver något av en. Det känns som det suger ur en och jag känner självbevarelsedriften slå till och jag backar precis som jag gjort förr bakåt utåt helvete snabbt.

Risken nu är att som då bli kallad kall, känslolös och inte ha nån empati.....

Mojsigt och nojsigt

Jag har en teori om tillhörighet. Det är viktigt med tillhörighet - att ta plats och fylla en plats för nån annan. Men för att orka fylla platsen måste den andre lämna energi och feedback tillbaka. Sugs det energi är tillhörigheten snart dränerad.

Att veta att förtroenden är trygga, att känna värme och lycka tillsammans.

Att sitta ner vid vännernas/vännens köksbord och känna sig varm och tillfreds.

Jag mår bra bättre än nån gång tidigare. Och jag har gjort varenda jävla förändring själv för att mitt tidigare liv inte var tillfredsställande! Jag tog mitt ansvar - gör du?

En teori.....

Fett fördrivs med fett

Ilska med ilska

Smärta med smärta

Likheter med likheter

TV - inte min bästa vän

Men nu jävlar har jag funnit nåt skitbra! Det handlar om en terapeut och har hela tiden klockrena repliker: Han har enkla lösningar på allt ex:

Äktenskapsproblem? Skilj er ingen mening att försöka ens.

Eller som jag skrev tidigare:

Vem jävla ansvar är det att du är lycklig? Gå ut och gör minst en sak varje dag som förvånar dig själv!

6 månader på psyk...

har gett mig bilder i huvudet. Inga hallisar, jag lovar!

Nä jag menar jag vet hur den deprimerade ser ut, den psykostiske, den maniske och den ångestfyllde. Kan säga att jag inte mött nåt av det förut! This is for real!

Det är alltför lätt att säga: Fan jag är nog lite manisk eller jag har en släng av ADHD, eller kanske jag är så deprimerad och ångetsfylld....

Så jävla klockrent!

Tv...Norsk TV...

Med repliker som : " Vem jävla skyldighet är det att ge ditt liv mening? Sluta upp med självömkan och gör minst en sak varje dag som överraskar dig själv!

Ha ha ha. Det ni!

Tankar o minnen

När jag startade min uppfödning, vilket inte är så länge sen, fanns många andra värderingar än nu.

Ett exempel är: den som hade många katter ut och in, det vill säga den som omplacerade katter hela tiden. Hanar som kastrerats och gjort sitt fick flytta, honor som inte häll måttet mm. Den sågs inte vara seriös. Den skulle man akta sig för. Likaså den som hade många honkatter på besök till sina hanar.

Idag är nästan inget oseriöst eller oetiskt. Allt är OK, ingen nästan behåller sina "uttjänta" katter, de får alla nya hem för att ge plats åt nya katter.