Kan man uppleva livskvalite dygnet runt genom hela livet eller är det en svajig känsla som knappt går att få grepp om. För mig är det känslan av att greppa kattens svans...Knappt har du fått grepp om den så springer katten undan och möjligheten gled rakt ur handen, likaså känslan och möjligheten att hålla kvar.
Vilken skyldighet har omgivningen för andras livskvalite och glädje? Har andra nån skyldighet att hålla en kompis/ närstående på gott humör? Eller är det en sak som var och en får fixa efter bästa förmåga?
Nån klok människa lär ha sagt att den enda som kan förändra ens liv är en själv och ingen annan har den skyldigheten heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar