Vänner kommer och går.
Byts ut för att passa mönstret och tiden i ens liv.
Vissa stannar hela livet.
Men det är ovanligt.
Och alltför ofta gör vi våra vänner till biroller
i vårt eget liv istället för att låta dem vara huvudpersonerna i sitt eget.
Jag har bytt ut vissa vänner, och själv blivit utbytt.
Men någonstans längs vägen har jag lärt mig det fina ordet reciprocitet.
Ett vanligare ord för det är ömsesidighet.
Att vänskapen betyder lika mycket för båda parter.
Det ger vänskapen både innehåll och styrka.
Ibland glider vännerna bara bort ändå.
Trots alla goda intentioner.
Och så springer jag efter dem som Bambi på hal is bara för att märka
att de ser ut som foton av sig själva och egentligen inte finns kvar.
De var aldrig mina vänner på riktigt, fastän jag trodde det.
Och jag känner mig som första dagen på dagis med nedkissad overall.
Vilse.
Missförstådd.
Självkänslan utgör hjärtat i den personliga identiteten.
Den förmedlar tron på att vi är accepretade, respekterade
och älskade sådana vi är med alla våra fel och brister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar