Det roar mig...

att jämföra människor i min närhet med seriefigurer. Det är absolut inte ur elak synvinkel utan bara för att mitt liv är så torftigt och min hjärna har enkla nöjen. En väns dotter ser ut som Nasse, har samma ansiktsform. En som sitter i samma styrelse som jag ser ut som Barbapappa. En i släkten ser ut som lilla sjöjungfrun i ansiktet.