Jag måste småflina för mig själv när jag tänker på enn människa jag träffade i veckan. En kille som upperbarligen trivs i sin nuvarande situation, deltagare i körlsaget och stylad därigenom som blondie. Han skröt om sina jobbiga dagar, där han med illa dold stolthet talade om att han sjunger i Pontares kör. Hur han just den dagen skulle iväg och filma. Hur dom var uppbokad de närmaste 3 månaderna oavsett resultat. Allt detta med den klagandes röst som skulle säga oss att det var sååå jobbigt. Hur man måste stjäla sig till kameran och nu jäklar i helgen skulle han bara sjunga solo....
Varför lägga på en matyrmin och gnäll i rösten när man så uppenbart trivs med uppmärksamheten från omgivningen. Istället för att tala om hur fans kul han har och får resa till Stockholm över varjke helg och bo på et fint hotell på Hötorget.....
Om han ville orsaka avundsjuka hos mig så misslyckades han totalt, en ren flopp. Jag avundas honom inte eftersom jag tycker det är fjantigt med martyrskap av den sorten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar