Har en sjuk vän som bor en bit ifrån mig. Försökte ringa henne igår men fick inget svar trots 2 försök. Kände genast att nåt var fel och efter lite luskande så fick jag veta att hon ligger inne och är dålig, rikitgt dålig. Fick även ehhens telfonnummer och ringde dit och pratade med henne. Det känns bra att ha gjort det men jag blev ännu mer ställd inför faktum att detta är slutet.
Situationen fick mig att tänka i banorna att livet är som årstiderna. När man mår bra känns det som sommar, varmt, gott, grönt och bekymren biter inte på en. När våren kommer är det med hopp om nytt spännande, nya ideer föds och planering är dagens enda bekymmer. Men ibland blåser det och stormar det kring öronen och antingen får man välja att vända ryggen till och följa med i stormen. Låta den blåsa en vart som helst och bara krypa undan. Eller välja att sträcka på ryggen och gå emot stormen, vägra låta sig hindras att göra det man vill. När sen vintern kommer tror man inte att nåt kan värma en och man bara tycker synd om sig för at det är kallt, eländigt och en massa måsten.
Tankens kraft är stor och det du tänker så blir det också. Tänk positivt så sker nåt bra, tänk negativt och allt blir bara värre. Viljan måste finnas för att förändra det som känns dåligt. En uppåtgående spiral är bättre än en nedåtgående. När jag mår dåligt så är det bara jag som kan örändra min situation, men jag måste vilja det också!
Vår sjuka vän är visst lite bättre nu. Underbart att höra. Man vill göra såååå mycket men kan inte tvinga sig på henne tyvärr. Hoppas bara att hon vet att vi är flera som tänker på henne och följer hennes kamp via dig Siw. Du måste meddela om det är nåt man kan göra för henne - stort som smått !
SvaraRadera