Till min förvåning så har vi uppfödare olika grund att stå på. Även olika sätt att skaffa den grunden och sen använda den. Jag hade så himla tur att ha min svärmor till hjälp när jag tog över uppfödningen 1994. Hon gav mig en otroligt bra grundkunskap både om katter och genetik och den har jag haft stor nytta av. Under åren som gått har många hört av sig smickrat slickat och kliat och tyckt sig vara god vän, vilja lära sig mycket. Trevligt tycker jag att det finns de som tycker och tror att jag kan nåt. Men vad vill man lära sig? Vad känns viktigt? Sakkunskap? Arrogans? ytlighet? Moral? You name it! Därför finns väl dessa människor inte kvar i min närhet heller. Jag kunde inte bidra med rätt kunskap. De jag har som vänner idag är få men noggrant utvalda.
Vad jag senaste tiden uppmärksammat är att man sätter uppfödare med inte så lång erfarenhet, taskigt sätt och ingen moral alls väldigt högt. Ja, var det det man ville lära sig i min närvaro så förstår jag att man vände sig nån annanstans. Attityden bland uppfödarna har ändrats och jag vet det finns folk i närheten som skiter i hur kattungen beteer sig när den ska flytta, hur den ser ut för den som ska ha den är det ändå skitdetsamma med. Varför vill man inte skicka en sund, orädd och välmående katt? Moralen finns inte alls och ordet etik är väl lika främmande som grekiska......
Mitt skräp som jag föder upp är högt älskade här hemma fram till de hittat nya hem där de garanterat får mycket kärlek och värme.
Jag har två skräp från dig, och jag lovar jag ångrar ingen av dem!!
SvaraRaderaJag skulle inte tveka att skaffa fler, det är betydligt bättre än att "bli prackad på" nåt man varken sett eller lärt känna på nåt vis.
Sitter ju med 4 skräp från dig och kunde inte vara mer nöjd! Många som hälsar på berömmer att mina katter är så sociala och trevliga och dem säger att det märks att jag håller på med dem mkt, men faktum är ju att iaf tre är helt o hållet din förtjänst att dem är så mysiga! För den viktigaste tiden är ju när kattungen är mellan 3 o 8 veckor vilket dessa självutnämnda superuppfödare inte verkar förstå.
SvaraRaderaMin mentor från början var ju bl a Mobackens vettiga uppfödning. Blev ju så kär i en katt där att jag åkte 160 mil för att bara få krama och känna på honom. Nu var han inte uppfödd Mobacken-katt men han finns i alla Ms stamtavlor - den underbara, oförlikneliga Sirocco.
SvaraRaderaSen har det rullat på med vänskapen och olika/lika funderingar.
Moralen, etiken, empatin och hyfset hade jag förhoppningsvis med mig i grunden och trots alla obehagliga beteenden från en del uppfödare håller jag mig på fötter i min egen solida grund.
Att lämna ifrån sig kattungar med ett oärligt stort falskt leende och baktankar har väl tyvärr blivit vanligare och vanligare. Denna omoral har visat sig i många fall - en del har även blivit anmälda för förfalskningar av pappren......
Har man kattavel för sin egen plånbok eller för att det är "så underbart och fantastiskt med de katter jag har och att få kattungar är en bonus i hjärtat"
Hepp!
Äger bara mitt eget skräp, men jag vet hur mycket tid och möda man lägger på sina kattungar, så att höra sådandär gör att man ser rött!! De Finns alltid de undantag som bekräftar regeln.
SvaraRadera