Livet......

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig var dag, men ibland blir den aldrig densamma mer. Detta stämmer så bra, så bra. I natt avled en av mina älsklingstanter på jobbet. Trots att det inte var helt oväntat stannar liksom tiden en stund. Man tänker på livet och döden som ju går hand i hand. Linjen där emellan är så skör. Man blir väldigt ödmjuk inför livets under och tacksam för det man har. På mitt arbete är döden inget skrämmande, snarare en befrielse. Det känns som ett ärofullt arbete att hjälpa den döende och anhöriga till ett bra avslut. Det känns samtidigt som en personlig sorg då hon bott många många år på samma avdelning och man fått en nära relation till henne! I ljust minne bevarad får en helt ny innebörd!