Vänskap

Vänner är inget man får utan man får lova att förtjäna. Vänskap kan man inte ta för given och med en riktig vän börjar samtalet där det slutade om så det gått en tid emellan. Läste på en f d väns blogg att "Känns som vänner kommer o går. Vissa saknar man väldigt mycket, andra inte. " Kanske nåt var menat för min del, antagligen kanske det sista. Har man såna funderingar kanske man bör kolla med sig själv om man är skyldig till att dessa vänner stuckit. I vissa vänskapsrelationer så uppehålls vänskapen bara till förmån för ena parten och då så krävs det oändligt mycket tålamod och ork för att hålla vänskapen vid liv. Den sortens vänskap har jag avslutat. I ett fall var jag den som stödde upp och funkade som kurator utan att det fanns intresse att "bjussa" tillbaka. Det var h*n som skrev citatet ovan. I ett annat fall höll jag på att bli totalt nedringd dygnet runt och jag tackar min lyckliga stjärna att h*n blev sur och slutade ringa, i ett annat fall fick jag hela tiden tassa försiktigt fram i mina uttalanden och tycken för att vara säker på att inget kunde missuppfattas. Vilket det till slut hände och där blev det avslutat också. Ingen av dessa vänskaper saknar jag utan jag känner mig istället väldigt befriad att slippa finnas till.
De som jag idag räknar som mina vänner är av kvalitet och inte kvantitet, och jag är himlans nöjd över att ha gjort det valet!